ITrots att det diagnostiseras fler människor med neuropsykiatriska diagnoser och fler och fler människor lider av psykisk ohälsa så tycks det inte hjälpa att det skrivs ut mer och mer läkemedel mot dessa psykiatriska besvär. Frekvensen av psykisk ohälsa tenderar ändå att öka.
Varför växer den psykiska ohälsan och varför ökar självmordsfrekvensen i Sverige? Och varför ökar antalet människor som får neuropsykiatriska diagnoser? 

Det måste finnas en anledning till detta. Och för att förstå problemet måste vi titta på och förstå hur vi människor som biologiska varelser fungerar.

Vi människor, som också tillhör de biologiska varelserna på jorden, har även vi basala biologiska funktioner. Sådana funktioner har utvecklats redan hos encelliga varelser och har under evolutionens gång förfinats framför allt hos djuren och även hos oss människor. Till dessa basala biologiska funktioner hör att skaffa föda och vatten, hitta platser med lagom värme, att få solljus och att få syre.

En annan livsviktig funktion hos levande varelser är att de dras till det som är optimalt för dem och avlägsnar sig från sådant som kan medföra risk för skada eller död. Den sistnämnda funktionen har levande varelser, och i synnerhet djuren, utvecklat för att skydda sin överlevnad. Det är på grund av detta som allt levande har utvecklat mer och mer förfinade sinnesorgan för att kunna känna av sin omgivning och reagera på rådande omständigheter. 

De evolutionärt högre stående djuren, och så även vi människor, har även utvecklat psykiska parametrar som är av betydelse för avläsandet av vår omgivning och reaktionen på detta. Dessa parametrar är till stor del ärftliga och hit hör bland annat graden av uppmärksamhet, att koppla omständigheter till risk för skada, den intuitiva förmågan att kunna ana och känna av, och grad av reaktionshastighet.

Det individuella reaktionsmönstret påverkas även av andra faktorer som individens fysiska och psykiska status, såsom exempelvis av sjuklighet, trötthet, hunger, rädsla eller utmattning och ålder.
Framför allt djuren och vi människor är utvecklade att kunna reagera spontant och den spontana reaktionen är individuell.  Just den individuella reaktionen kan vara livsavgörande och är till stor del avhängig av individens genetiska uppsättning. Förmågan att upptäcka faror och hot i förväg samt snabb eller långsam reaktionshastighet på rådande omständigheter kan vara grundläggande faktorer för individens överlevnad. 

Hos flockar av vilda djur finns fortfarande det individuella reaktionsmönstret kvar. Hos flocklevande djur har det ofta utvecklats hierarkiska mönster, där de starkare dominerar över de svaga. Men det spontana reaktionsmönstret finns fortfarande kvar hos alla flockens individer.

Våra mänskliga samhällen har under utvecklingens gång infört lagar, regler och normer. Detta för att se till att samhället fungerar. Men ju modernare samhälle, desto mer styrda är invånarna. Lagar och regler styr allt inom alla områden.

Detta på både gott och ont. Det finns en gräns för hur mycket en individ klarar av att bli styrd och reglerad. Denna gräns är individuell och till viss del genetiskt betingad. Vissa människor klarar av att bara göra som de blir tillsagda medan andra har större benägenhet att må psykiskt dåligt om de känner sig inträngda i vissa för dem ej passande ramar. Om ramverket hela tiden pressas ihop och krymper, så att den individuella reaktionsförmågan mer och mer försvinner, blir det fler och fler människor som mår psykiskt dåligt.

Människor kan må psykiskt dåligt av olika anledningar. Det kan vara av personliga problem, av sorg, av arbetets beskaffenhet och mängd, av att känna sig illa behandlad på arbetsplatsen, av den orättvisa fördelningspolitiken, av att inte kunna förverkliga sig själv. Ekonomiska problem är också en stor orsak till detta.

Att tvingas att göra arbetsuppgifter som inte känns bra för personen i fråga initierar vissa tankar och känslor. Då kommer det basala reaktionsmönstret fram, att individen vill avlägsna sig från denna situation. Men det invecklade samhällssystemet gör att personen i fråga känner sig tvingad att stanna kvar. Det medför psykiskt illamående. 

När vi känner oss tvingade att stanna kvar och göra något vi känner inte är bra för oss, som exempelvis vistelse i bullriga miljöer, utförande av monotona arbetsuppgifter, vistelse i lokaler utan solljus eller dagsljus, mår vi psykiskt dåligt. Samma sak gäller stressiga miljöer. När vi känner att arbetsuppgifterna hopar sig över oss och vi inte har en chans att hinna med påverkar detta också vårt psykiska mående negativt. Även för detaljerade och styrda arbetsuppgifter kan för många människor uppfattas som en psykisk plåga.

Och det är just här, i det väldigt styrda samhället, som de psykiska problemen börjar eskalera.

Ingen vill vara sjuk och ingen vill ses av samhället som sjuk.
Därför tenderar människor att trycka ner sina känslor och tankar, för att passa in så långt det går. Men det är olika hur mycket människor kan trycka ner sina känslor och tankar på grund av sin genetiskt betingade läggning. 

Och det finns en gräns för allt och alla. Och den gränsen är också individuell. Exempelvis går det inte att belasta en teknisk grej för mycket innan den går sönder. Samma sak gäller människor. Det går inte att belasta en människa för mycket innan denne går sönder. Människor går sönder när de blir för mycket belastade fysiskt och /eller psykiskt. Ju mer människor känner sig intryckta i något som de inte mår bra av och inte vill, desto mer ökar den psykiska pressen från deras inre.

I dagens detaljstyrda samhälle trycker de flesta individer ner och sväljer mycket av sina egna känslor när de känner sig illa eller orättvist behandlade, när de får lite möjligheter eller inga alls, eller när miljön de tvingas in i egentligen inte passar dem.

Arbetsplatsernas stress, press och konkurrensen mellan arbetstagare har också blivit mer tillspetsat med åren. Mobbning och utfrysning av individer som inte ”reagerar önskvärt” sker många gånger med vissa chefers goda minne.

Dessutom har fler och fler människor i samhället under de senaste åren börjat få ekonomiska problem. Pengarna de tjänar räcker inte till för livsviktiga utgifter och uppehälle. Denna ständiga oro och press ökar också den psykiska ohälsan i samhället. 

Allt detta sammantaget gör att fler och fler människor inte mår psykiskt bra. Därför är det fler och fler i samhället som blir psykiskt sjuka, får utmattningssyndrom eller får någon neuropsykiatrisk diagnos. Antalet barn och ungdomar som får de sistnämnda diagnoserna har ökat drastiskt under de senaste femton – tjugo åren.  

Ledande personer inom samhället är förvånade över allt detta. Men ledande personer inom samhället behöver se och förstå hur individer fungerar och mår. Biologisk kunskap är avgörande överallt, inte bara inom naturvetenskap.

Samhället har mer och mer inriktat sig på ”standardiserad hjälp”. Det finns exakta manualer inom sjukvården och socialtjänsten hur människor med olika symptom ska behandlas. Allt beskrivet i minsta detalj till punkt och pricka. Men eftersom vi är olika individer fungerar detta oerhört dåligt. Och ingen frågar individen vad denne egentligen behöver.

Därför är det oerhört svårt i dagens samhälle för människor att få den verkliga hjälp de behöver. Socialtjänsten försöker se till att så få människor som möjligt får ekonomisk hjälp där. Arbetsförmedlingen manar arbetssökande till att själv skaffa jobb, vilket kan vara oerhört svårt och tidskrävande. Går man till läkaren för att man mår psykiskt dåligt får man utskrivet ett antidepressivt piller som lösning på sina problem. 

Vissa mår så dåligt psykiskt och hittar ingen utväg på sina egna problem att den enda lösningen de ser på problemet är att avsluta sitt eget liv. Några få individer, framför allt män, blir utåtagerande och detta leder till att individen begår grova våldsdåd.

I mångt och mycket får vi inte längre i vårt moderna samhälle reagera spontant. Vi måste kväva vår inre reaktion för att passa in i av samhället fastställda regler och normer.

Många människor är tvungna till att svälja sina individuella reaktionsmönster för att bli accepterade som ”normala” i samhället för att kunna ha ett jobb och tjäna pengar. För vi är tvungna att tjäna pengar till vårt uppehälle.

Människor är individer och de behöver en viss individuell frihet. Behovet av individuell frihet och dennas beskaffenhet är också beroende av individens genetiska uppsättning. Det som är acceptabelt att bli styrd i för en individ kan vara helt oacceptabelt för en annan. Att tvinga människor till lösningar som passar dem illa gör att människor mår dåligt.

Den ”standardiserade hjälp” som finns att tillgå bland annat inom sjukvård och socialtjänst gör att människor inte lyssnas till och i längden inte får den hjälp de behöver. Det görs långa utredningar på människor som mår psykiskt dåligt för att ge dem diagnoser som sedan behandlas med kemiska preparat, istället för att fråga individen vad denna mår dåligt av och vad denne behöver för att må bättre.

Det går inte att lösa allt genom striktare lagar och regler och genom att införa mer kontroll. Inte heller går detta att lösa genom att skriva ut fler kemiska piller till folket.

Det enda som hjälper är att se till att människor mår bra och har det bra. Vi människor, som också tillhör de levande varelserna på jorden, har våra basala biologiska behov som behövs tillgodoses. Dessutom är vi alla unika individer som har något olika behov. Exempel på detta är hur vi påverkas av buller eller stress, hur vi påverkas av hur andra människor behandlar oss, skillnader i hur mycket vi behöver sova eller vila, hur mycket vi tål rubbad dygnsrytm eller hur vi tål monotonitet. Därför behövs det lyssnas mer på enskilda individer i samhällets alla instanser. 

Det ska förstås finnas regler och normer i samhället men de ska vara breda så att alla människor känner att de passar in inom den. Och den individuella variationen måste accepteras och bejakas mer i samhället. 

Levande varelser behöver vila när de mår fysiskt eller psykiskt dåligt, för att kunna återhämta sig. Samhället behöver acceptera att människor mår dåligt ibland och ge dem den tid de behöver för återhämtning.

Den enkla men basala lösningen för minskad psykisk ohälsa är att ha ett mer individanpassat samhälle som tillgodoser olika människors behov.