Näringsguiden

A-vitamin är ett samlingsnamn för ett flertal ämnen som kallas retinoider. Ordet retinoid kommer av latinets retina som betyder »näthinna«. Retinoiderna är nämligen mycket viktiga för ögats funktion, men även för huden, slemhinnorna, benstommen och immunförsvaret. A-vitamin har dessutom stor betydelse för reproduktionssystemet och för fostrets tillväxt i början av graviditeten.

Det finns två former av A-vitamin i kosten: den färdiga formen retinol och den förestrade formen retinylester. Mer än 90 procent av det retinol som finns i kosten förekommer i esterform, vanligtvis retinylpalmitat men även retinylacetat. Estrarna bryts ned i tunntarmen till retinol och fettsyror (palmitat eller stearat).

Retinol tas upp av och omvandlas i kroppens celler till de aktiva formerna retinal (som används för ögats funktion och celltillväxt) och retinoinsyra (viktig för hud, slemhinnor och skelettbildning). Det mesta omvandlas dock tillbaka till retinylestrar och lagras i levern. För högt intag av A-vitamin är därför skadligt eftersom leverns lagringskapacitet kan överbelastas.

50–85 procent av kroppens A-vitamin lagras i levern i upp till hundra dagar. Vid sjukdom, till exempel influensa och hög feber, kan förrådet emellertid tömmas inom två dagar.

Betakaroten i växter kan också omvandlas till A-vitamin i tarmen och på andra ställen i kroppen. Att enbart förlita sig på betakaroten som källa till A-vitamin kan dock vara vanskligt eftersom kroppen måste kunna omvandla det. För detta krävs normal gallproduktion, normal bukspottkörtelfunktion och en frisk tarmslemhinna. Det behövs också tillräckligt med E-vitamin och rätt fetter i kosten – och även då är upptaget av betakaroten 2–4 gånger sämre än från retinol. Det krävs omkring sex enheter betakaroten för att producera en enhet A-vitamin. Hos spädbarn och personer med diabetes, ulcerös kolit, levercirros (skrumplever) och överfunktion i sköldkörteln (hypertyreoidism) fungerar omvandlingen sämre.

Observera att ”A-vitamin” i amerikanska texter även brukar innefatta betakaroten (kallas också provitamin A).

A-vitamin (retinoider) finns i animaliska livsmedel, framför allt i inälvsmat. Störst mängd finns i lever. Andra bra källor är matfett, ost och ägg. Grönsaker och rotfrukter innehåller inte färdigt A-vitaminer, utan så kallat provitamin A i form av karotenoider, till exempel betakaroten. De kan omvandlas till A-vitamin i kroppen om och när det behövs. Karotenoiderna har ingen retinolaktivitet förrän de omvandlats till A-vitamin i kroppen.

Rekommenderat dagligt intag av A-vitamin:

RE: retinolekvivalenter
1 RE = 1 μg retinol = 3,33 IE retinol = 12 μg betakaroten

Ökat behov finns hos personer med:

• nedsatt förmåga att lagra A-vitamin i levern på grund av leversjukdom och/eller högt intag av levertoxiska substanser (alkohol, vissa läkemedel). Spädbarn har också små reserver vid födseln.
• nedsatt absorptionsförmåga. Personer med celiaki, cystisk fibros, gallgångsstas, kronisk diarré, lågt fettintag, nedsatt bukspottkörtelfunktion och personer som genomgått mag-/tunntarmsoperation har nedsatt upptagningsförmåga och kan därför ha större behov av A-vitamin.
• minskad omvandling av betakaroten till A-vitamin: hypertyreodism, diabetes mellitus.
  Ökat behov kan även förekomma hos personer med protein-, järn- eller zinkbrist, brännskador, infektioner, cancer, akut leukemi samt hos rökare och diabetiker.

Tecken på mild A-vitaminbrist omfattar nedsatt mörkerseende (nattblindhet), förstorade hårfolliklar på armar och ben, aptitlöshet, hämmad tillväxt, försämrad spermabildning, nedsatt immunförsvar och ökad infektionsmottaglighet. Den ökade infektionskänsligheten är sannolikt en kombination av nedsatt immunfunktion och sämre integritet i slemhinnornas epitel. Allvarligare A-vitaminbrist (som ofta ses hos barn i u-länder) kan orsaka sjukdomar i ögats bindhinna och hornhinna (xeroftalmi) och eventuell blindhet.

Brist på A-vitamin är sällsynt hos friska människor som äter normal kost. För låga halter kan dock förekomma, exempelvis bland ungdomar. I USA har forskning visat att mer än en tredjedel av den unga befolkningen får i sig mindre än 75 procent av det rekommenderade dagliga intaget av A-vitamin.

• Follikulär hyperkeratos (förstorade hårfolliklar som vanligen först uppträder på överarmarna) kan ses (och framför allt kännas) vid fysisk undersökning av patienter med A-vitaminbrist.
• Så kallad nattblindhet kan också vara ett tecken på A-vitaminbrist, men kan även ha samband med zinkbrist och andra faktorer.
• Retinol i serum speglar tillgången i vävnad. Det här måttet är dock inte tillförlitligt eftersom kroppens homeostatiska mekanismer ser till att hålla halten i serum inom ett mycket snävt intervall.
• Leverbiopsi anses vara ett mycket pålitlig – men opraktiskt – sätt att analysera A-vitaminstatus på.
• Plasmaretinol är en mindre känslig mätmetod eftersom retinolhalten inte sjunker förrän leverns förråd av A-vitamin är nästan slut. Den bör därför helst kombineras med en mätning av retinolbindande protein (RBP) för att ge mer exakt status.
• Leverns A-vitaminreserv kan även mätas indirekt genom ett dos-responstest där retinol i plasma mäts före och efter att en liten mängd A-vitamin har getts. En ökad retinolhalt i plasma på minst 20 % indikerar otillräcklig A-vitaminstatus.

A-vitamin finns i oljebaserad, micelliserad (blandbar med vatten), emulgerad och fast (torr) form. De micelliserade, emulgerade och fasta formerna är giftiga vid mycket lägre doser än de oljebaserade, sannolikt på grund av att oljebaserade preparat inte är lika lätta att ta upp i kroppen.

Fiskleverolja (tran) är en av de vanligaste tillskottsformerna och en mycket bra, naturlig källa till både A- och D-vitamin samt omega 3-fetterna EPA och DHA. Om A-vitamin ska ges i flera månader är det oftast säkrast att använda en kombination av betakaroten och A-vitamin för att minska risken för toxicitet. Betakaroten omvandlas bara till A-vitamin när kroppen behöver det.

Liksom andra fettlösliga vitaminer utsöndras inte A-vitamin med urinen, utan lagras i kroppen – huvudsakligen i levern. Om man får i sig höga halter, framför allt via kosttillskott eller regelbundet intag av stora mängder djurlever, kan lagringsförmågan överskridas så att förgiftningssymtom (hypervitaminos) uppstår.

Förutom leverskada och skador på benvävnad omfattar akut A-vitaminförgiftning följande symtom:
Illamående, kräkningar, aptitförlust, yrsel, huvudvärk, koordinationssvårigheter, trötthet, retlighet, dimsyn, dubbelseende, sömnsvårigheter, håravfall, torr och fjällande hud, klåda (särskilt kring ögonen) och hos barn tillväxthämning samt buktande fontanell på grund av ökat intrakraniellt tryck.

I några sällsynta fall har det rapporterats att mindre än 50 000 IE per dag har gett förgiftningssymtom, men i de fallen har de drabbade personerna haft mycket nedsatt leverfunktion på grund av leversjukdom, alkoholism eller näringsbrist.
Leversjukdom och proteinbrist verkar kunna skapa brist på retinolbindande protein som kroppen behöver för att transportera A-vitaminet och som skyddar mot förgiftning. Kronisk alkoholkonsumtion ökar också risken för förgiftning. Trots att patienter med leversjukdom, undernäring och alkoholism ofta har brist på A-vitamin måste de därför vara mycket försiktiga med A-vitamintillskott.

Risken för A-vitaminförgiftning varierar starkt beroende på vilken typ av tillskott som används. En norsk genomgång av 259 fallbeskrivningar av hypervitaminos A visar att micelliserade, emulgerade och fasta (torra) beredningar är tio gånger mer toxiska än oljebaserade preparat. Enligt den här metaanalysen uppstår kronisk A-vitaminförgiftning vid ett dagligt intag av 2 mg (6 667 lE) oljebaserad retinollösning per kilo kroppsvikt (motsvarande 467 000 IE per 70 kilo) i många månader eller år. Däremot orsakade dagliga doser på endast 0,2 mg/kg och uppåt av micelliserade, emulgerade och fasta beredningar (motsvarande 46 700 IE per 70 kilo) från endast ett par veckors intag kronisk A-vitaminförgiftning i några fall.

En annan granskning av 132 fall av hypervitaminos A visade liknande resultat. Med oljebaserade lösningar uppstod förgiftningssymtom efter dagligt intag av 350 000 IE per 70 kilo kroppsvikt i 3,5 år. Men med vattenhaltiga emulsioner orsakade samma doser förgiftningssymtom efter bara sju månader. Skillnaden i effekt är sannolikt den lägre biotillgängligheten hos de oljebaserade preparaten.

Risken för förgiftning är också beroende av vilka andra kompletterande näringsämnen som intas. Den norska forskningsgenomgången visar att D-vitamin som intas samtidigt med A-vitamin verkar skydda mot A-vitaminförgiftning.

När man tar tillskott av A-vitamin är det alltså viktigt att ta hänsyn till vilken beredningsform preparatet har. Samma försiktighet bör iakttas när man bedömer resultaten från forskningsstudier.

Några fall av förgiftning har rapporterats vid doser under 15 mg (50 000 IE). Det är dock mycket ovanligt med problem vid intag under 30 mg (100 000 IE). De flesta fall av toxicitet har uppstått efter intag av 30–60 mg (100 000–200 000 IE) per dag i 6–8 månader.

Fosterskador

På grund av ett antal observationsstudier och ett fåtal fallbeskrivningar som kopplar ihop mycket stora intag av A-vitamin (10 000 IE eller mer) från kosttillskott under tidig graviditet med fosterskada, rekommenderas gravida och ammande kvinnor att inta max 1 mg (3 330 IE) A-vitamin per dag från tillskott eller lever.

Det är välkänt att syntetiska retinoider i form av retinylacetat och retinylpalmitat, som ingår i läkemedel som acitretin, etretinat och isotretinoin mot bland annat psoriasis och akne, kan ge fosterskador vid för högt intag. Dessa läkemedel bör därför inte tas av gravida eller kvinnor i fertil ålder.

I en studie fann man dock att risken för fosterskador minskade hos barn till kvinnor som tagit minst 10 000 IE extra A-vitamin per dag under graviditeten jämfört med barn vars mammor inte tog extra A-vitamin. I ytterligare en studie förknippades tillskott av upp till 40 000 IE A-vitamin per dag under graviditeten med 50 procents minskad förekomst av fosterskador, medan 40 000 IE / dag eller mer associerades med en 2,7-faldig ökning av risken för fosterskador.

Benskörhet

Enligt flera observationsstudier finns det en koppling mellan hög A-vitaminhalt i serum och lägre bentäthet och ökad risk för frakturer. På grund av de här observationerna samt att höga doser A-vitamin lett gett benskörhet hos råttor varnar Livsmedelsverket nu äldre människor för att ta tillskott av A-vitamin.

En rad andra observationsstudier har emellertid inte funnit någon sådan koppling. Tvärtom rapporterar en av de här studierna att högre serumhalt av A-vitamin kunde förknippas med en viss minskning av risken för frakturer. Det ska tilläggas att enorma dagliga doser A-vitamin motsvarande 2,4 miljoner IE per 70 kilo kroppsvikt krävdes för att framkalla benskörhet i försöken på råttor. Doser som motsvarade 470 000 IE/70 kilo hade ingen effekt på skeletthälsan.

Följande läkemedel kan interagera med A-vitamin.

Antacida (magsyraneutraliserande läkemedel): En studie antyder att magsår läker bättre av en kombination av A-vitamin och antacida läkemedel än med enbart läkemedel.

Antikoagulantia (blodförtunnande läkemedel): Långvarig användning av A-vitamin eller höga doser kan öka risken för blödningar hos personer som tar blodförtunnande mediciner, särskilt warfarin (Waran). Tala med din läkare innan du tar A-vitamin om du använder blodförtunnande medicin.

Blodfettssänkande läkemedel: Behandling med blodfettssänkande mediciner som kolestyramin (Questran) och kolestipol (Lestid) kan minska tarmens upptag av fettlösliga vitaminer, inklusive A-vitamin.

Doxorubicin: Doxorubicin är en medicin som används för att behandla cancer. Provrörsstudier tyder på att A-vitamin kan öka effekten av doxorubicin. Om du behandlas för cancer ska du tala med din läkare innan du tar tillskott av A-vitamin.

Glukokortikoider: A-vitamin i olika doser har förhindrat vissa negativa biverkningar av kortisolbehandling på djur, bland annat nedsatt sårläkning och immunförsvarsfunkton. Även hos människor har utvärtes applikation av kräm med A-vitamin förbättrat svårläkta sår hos patienter som fått glukokortikoider.

Kolesterolsänkande läkemedel: Kolestyramin (Questran) och kolestipol (Colestid) kan minska kroppens upptag av A-vitamin. En vattenlöslig form av A-vitamin kan åtgärda problemet om halten blir för låg. En annan typ av kolesterolsänkande läkemedel som kallas statiner kan tvärtom höja blodets innehåll av A-vitamin.

Metotrexat: I en randomiserad studie förhindrade en enda dos A-vitamin (180 000 IE) som gavs en dag före metotrexat att metotrexatinducerad skada uppstod på mag-tarmslemhinnan hos barn med cancer.

Orlistat (Alli®, Xenical®) och Olestra: Orlistat som används för viktminskning och olestra, ett ämne som tillsätts i vissa livsmedel, hindrar kroppens upptag av fett, däribland A-vitamin och andra fettlösliga vitaminer. Tillverkarna av de här läkemedlen rekommenderar därför användare att också ta ett multivitaminpreparat som innehåller fettlösliga vitaminer.

Preventivmedel, orala: A-vitaminhalten är ofta förhöjd i blodet hos personer som använder orala preventivmedel. Effekten verkar bero på en ökning av retinolbindande protein och tros inte ha någon klinisk betydelse.

Retinoider: Flera syntetiska retinoider används som receptbelagda läkemedel. Några exempel är acitretin (Neotigason) mot psoriasis, bexaroten (Targretin) som används för att behandla hudbesvär vid T-cellslymfom samt isotretinoin mot akne. Intag av syntetiska retinoider kan öka risken för A-vitaminförgiftning om de tas i kombination med A-vitamintillskott.

Tetracyklinantibiotika: Personer som tar antibiotika av typen tetracykliner och höga doser A-vitamin kan vara i riskzonen för ett tillstånd som kallas intrakraniell hypertension som innebär att trycket blir för högt i huvudet.

Tretinoin (Acnatac) brukar ordineras som en hudkräm för behandling av akne. Preparatet är inte lika koncentrerat som andra syntetiska retinoider, men det kan vara bra att undvika A-vitamintillskott om du använder Acnatac.

E-vitamin tycks förbättra upptaget av A-vitamin i tunntarm och vävnad. I ett försök fungerade en kombination av A- och E-vitamin bättre vid behandling av hudbesvär som akne och Dariers sjukdom än när A-vitamin gavs enskilt. Dessutom kunde lägre (och säkrare) doser av A-vitamin användas.

Zink: A-vitaminbrist uppstår lättare vid låg zinkhalt eftersom A-vitaminupptaget av kroppens vävnader är beroende av zink. Enligt studier som gjorts i Bangladesh fungerade ett kombinerat tillskott med A-vitamin och zink bättre än enbart A-vitamin till barn med A-vitaminbrist.

Publicerad 10 februari 2016 av Helene Sandström