Detta är ett inlägg i serien om Hälsa av Andrea Kontros.

Livsprocesser i levande varelser, såsom encelliga varelser, växter, svampar, djur och människor pågår ständigt. Det är just de pågående livsprocesserna som gör levande varelser levande. Ämnen tas in, bryts ner, byggs upp och omvandlas kontinuerligt till andra ämnen i levande varelses kroppar, för att därefter lämna kroppen.

Livsprocesserna innefattar ett myller av kemiska reaktioner som ständigt pågår i levande varelsers kroppar. Det är just de kontinuerligt pågående livsprocesserna som gör levande varelser levande. Dessa kemiska processer pågår ständigt i varje levande cell. När dessa upphör, upphör livet.

Livsprocesserna i cellen kan delas upp i två kategorier: uppbyggnad (syntes) eller nerbrytning av ämnen.

Växterna tar upp mineralämnen och vatten från marken via sina rötter och dessa ämnen transporteras sedan via kapillärkraften till varje cell. Koldioxid tas upp genom bladens klyvöppningar och med hjälp av solens ljus och vatten syntetiserar växterna glukos. Således är det växterna som omvandlar ej levande (oorganisk) materia till levande (organisk) materia.

Djuren kan inte tillverka glukos själv utan är beroende av att inta organisk materia via sin föda i form av växter eller andra djur och sedan bryta ner eller omvandla dessa ämnen till glukos och andra ämnen, exempelvis aminosyror.

Ämnesomsättningen hos alla levande varelser följer vissa bestämda metabola reaktionsmönster som har utvecklats under årmiljoner och blivit alltmer komplexa i evolutionärt högre stående varelser. Således finns det endast ett visst begränsat antal sorter av molekyler och dessas metaboliter närvarande i levande varelsers kroppar, som våra organ och organsystem är utvecklade till att inta, processa och eliminera. Dessa viktiga processer och organsystem har konserverats (bevarats) under årmiljoner. På så sätt är många viktiga proteiner (exempelvis enzymer) nästan likadant uppbyggda och har samma funktion i encelliga varelser, som har utvecklats för miljontals år sedan, och i ryggradsdjur och så även i oss människor. Även våra mänskliga gener, som är mallen för våra proteiner, har 90 – 95 procent likhet med andra däggdjurs korrelerande gener.

Under livets ofattbart långa utvecklingsperiod på jorden har alla levande varelser endast haft tillgång till de ämnen som på naturligt sätt fanns på jorden. Därför har allt liv och alla metabola reaktionsvägar utvecklats att använda dessa naturliga ämnen som fanns (och finns) i vår omgivning. Det är dessa naturliga molekyler som allt levande är uppbyggt av.

Under industrialiseringen, som drog i gång på allvar under andra hälften av artonhundratalet, började nya ämnen syntetiseras av kemikalier och av petroleum. På så sätt uppfanns exempelvis plaster, bekämpningsmedel, konserveringsmedel, syntetiska färgämnen och många kemikalier som används i läkemedel.  Men viktigt att tänka på är att dessa ämnen inte har funnits i levande varelsers naturliga miljö mer än i ungefär tvåhundra år och att våra metabola reaktionsvägar och organsystem, som har utvecklats under årmiljoner, inte känner igen dessa för kroppen främmande ämnen.

Just detta är viktigt att tänka på när vi väljer vår föda och dryck, hudvårdsprodukter samt våra miljöer att bo och arbeta i.