Näringsguiden

Koppar är ett grundämne som finns i alla livsmedel och framför allt i dricksvatten eftersom Sveriges vattenledningsnät fortfarande består av kopparrör till stor del.
Koppar finns i hela kroppen och är nödvändigt för normala funktioner, bland annat för att vi ska kunna tillverka energi. Det hjälper kroppen att ta upp järn, att tillverka röda blodkroppar och att hålla immunförsvaret och nervcellerna friska. Det behövs även för frisk hud och hårets pigment, samt för att bilda kollagen, en viktig beståndsdel i skelett och bindväv. Koppar kan också fungera som en antioxidant som minskar risken för att fria radikaler skadar celler och DNA.

Upptaget av koppar sker främst i magsäcken och de övre delarna av tunntarmen, men det är levern som kontrollerar både lagring och utsöndring av koppar. Koppar passerar genom tunntarmsväggen både som jon och bundet till protein och transporteras till levern där det lagras bundet till proteiner som kallas metallotionein.

Koppar finns i alla livsmedel men högst halter finns i lever och inälvsmat, skaldjur, nötter och kakao. Måttligare mängder finns i kött, fisk, grönsaker och spannmål. Vi får även i oss koppar genom dricksvattnet.

Rekommenderat dagligt intag av koppar:

Brist på koppar är ovanligt och uppstår oftast vid vissa tarmsjukdomar. Personer som tar tillskott med höga doser zink, järn eller C-vitamin kan behöva mer koppar. Man bör dock rådgöra med sin läkare innan man tar koppartillskott. För mycket koppar kan vara skadligt.

Vi behöver inte särskilt mycket koppar. Det finns människor som inte får i sig tillräckligt med koppar i kosten, men allvarlig kopparbrist är ovanligt.
Måttlig brist kan leda till förhöjt kolesterol, sämre glukostolerans, defekter i hårets pigmentering och struktur samt demyelinisering (isoleringsskiktet kring nervtrådarna förstörs) och degenerering av nervsystemet.

Tecken på allvarlig kopparbrist är blodbrist, låg kroppstemperatur, benfrakturer och osteoporos, lågt antal vita blodkroppar, oregelbundna hjärtslag, förlust av pigment från huden och sköldkörtelproblem.

Kopparhalten i serum och ceruloplasmin brukar vara låg bland patienter med svår eller måttlig kopparbrist, men de här mätningarna anses inte vara tillförlitliga för att upptäcka mild kopparbrist.