Artiklar

HELENE SANDSTRÖM

Författarna till översikten rekommenderar nu att näringslära blir ett obligatoriskt ämne för alla medicinstudenter, att en global utbildningsnivå fastställs och att mer resurser används för att ta fram nya sätt att undervisa om nutrition. 

Trots att kost och näring är en så viktig del av en hälsosam livsstil, är det tydligt att dagens läkarstudenter inte får med sig de kunskaper de behöver för att ge effektiva kost- och näringsråd till sina patienter, och det här är en situation som pågått alltför länge, säger Lauren Ball vid Griffith University i Australien, som är medförfattare till forskningsöversikten. 

Utbildningen i näringslära måste förbättras och bli en obligatorisk och meningsfull del av läroplanen för framtidens läkare.

För att få en bred överblick över hur mycket utbildning i näringslära som medicinstudenter får, gick Lauren Ball och hennes kollegor igenom alla studier mellan 2012 och 2018 som bedömt kunskaperna i näringslära hos läkarstudenter och nyexaminerade läkare och deras uppfattning om dagens utbildning i nutrition. 

24 studier kunde tas med i granskningen, varav 16 var kvantitativa, tre var kvalitativa och fem handlade om innovativa utbildningsinitiativ. Studierna kom från USA (11), Europa (4), Mellanöstern (1), Afrika (1) och Australasien (7). 

Kvaliteten på metoderna som använts i de olika studierna varierade från mycket låg till hög. Inga publicerade artiklar från Asien uppfyllde kriterierna för inkludering i översikten. 

De 24 studierna som ingick visade konsekvent att läkarstudenter vill ha mer utbildning i näringslära för att utveckla sina färdigheter, men att utbildningen inte tillgodoser efterfrågan. 

Studenterna nämnde både låg kvantitet, dvs. för få timmar, och låg kvalitet på näringsutbildningen – att ämnet var nedprioriterat, att det rådde brist på intresse och expertis bland lärarna och att de fick för få exempel på kost- och näringsrådgivning under sin praktik. Studenterna rapporterade också att de hade dåliga kunskaper i näringslära efter utbildningen, vilket bekräftades av låga resultat i tester. 

Fem studier som bedömde olika utbildningsinitiativ fann att dessa hade en viss positiv effekt. De flesta initiativ var dock engångsinsatser istället för att införlivas som återkommande inslag i läroplanen.

Innovativa satsningar som onlinekurser, matlagningskurser och föreläsare från andra professioner, till exempel dietister, visade på både kort- och långsiktiga fördelar för såväl patienter som vården i stort. Författarna efterlyser därför större resurser för utveckling och implementering av innovativa utbildningsinitiativ. 

Författarna understryker att bristen på kunskaper i näringslära sannolikt påverkar standarden hos den vård som patienterna får. De betonar också hur viktigt det är att åtgärder vidtas för att en global kunskapsstandard inom näringslära fastställs som alla läkare måste uppnå. 

Författarna poängterar att det fanns flera begränsningar hos studierna som ingick i deras genomgång. Den vanligaste var att det saknades kontrollgrupp (för utbildningsinitiativen), men också att urvalsgrupperna var små och att undersökningsinstrumenten för testerna av kunskaper i näringslära inte var validerade. 

Kardiologen Stephen Devries vid Northwestern University i Chicago skriver i en kommentar om översikten i The Lancet:

    ”Det finns mycket att lära om vilka metoder som är effektivast för att integrera mer näringslära i läkarutbildningarna. (…) En mycket viktig del är att man identifierar och utbildar mentorer i klinisk näringslära.” 

”Men något som redan är kristallklart är att bristen på utbildning om nutrition gäller över hela världen. Våra patienter förtjänar mycket bättre än så. Och hela vår planet också.”

Källa: 

Medical Xpress. Medical education does not equip students to provide high quality nutritional care to patients. Pressmeddelande 2019-09-19.

Studien:

Crowley J, Ball L, Hiddink GJ. Nutrition in medical education: a systematic review. The Lancet Planetary Health 2019.