Celler är känsliga små levande organismer som känner av sin yttre miljö. Under evolutionens gång har de celler som på bästa sätt kunnat avläsa och reagera på signaler från sin omgivning överlevt. Därför har dessa kunnat föröka sig och deras avkomma utveckla sig vidare.

Encelliga varelser, såsom exempelvis bakterier, har många små känselspröt, så kallade cilier, med hjälp av vilka de kan avläsa sin yttre miljö. De reagerar på kemiska ämnen, temperatur och fuktighet i sin omgivning. Celler förflyttar sig mot föda och goda förhållanden och avlägsnar sig från faror och från platser med dåliga förhållanden.

Cellen reagerar på sin omgivning även i laboratoriemiljö, där det ofta är mänskliga celler eller celler från däggdjur som odlas. När celler i laboratoriemiljö inte mår bra söker man först och främst orsakerna till detta i cellens omgivning. Förändringar av syre- och koldioxidhalt, temperatur, luftfuktighet, samt infektion av mikrober är de främsta orsakerna till att odlade celler växer dåligt eller dör.

Eftersom flercelliga levande organismer är sammansatta av enskilda celler och varje cell är en enskild liten levande varelse, är det självklart att våra celler reagerar på sin omgivande miljö. Via blodet och lymfan förs ämnen till våra celler, såsom näringsämnen och andra ämnen som vi får i oss via föda, dryck och inandning, samt även hormoner och signalsubstanser som kroppens egna celler producerar. Vilka hormoner som produceras är delvis beroende av hur kroppen uppfattar sin yttre miljö, dit hör framför allt stresshormoner. Allt detta påverkar våra cellers mående.

Däggdjuren, till vilken grupp vi människor också hör, är de evolutionärt högst stående levande varelserna. Däggdjuren har komplicerade organ och organsystem sammansatta av miljontals celler som är väl utvecklade och specialiserade. När alla våra organ fungerar bra på ett samstämt sätt och vi känner oss lugna och harmoniska kallas detta läge för kroppens homeostas. Homeostas är ett grundläge som är beroende av att både kroppens inre och yttre miljö bedöms av kroppens avläsningssystem som optimala och detta behövs för att kroppen ska må bra.

Djuren och vi människor har även successivt utvecklat mer och mer avancerade sinnesorgan med hjälp av vilka vi blixtsnabbt kan avläsa signaler från vår yttre miljö. Våra sinnesorgan för syn, hörsel, känsel, lukt och smak medför att vi kan avläsa de yttre omständigheterna och via dessa intryck reagera på bästa sätt för att gagna vår överlevnad.

Det är därför vi mår bra i vissa miljöer och sämre i andra. När vi reagerar på faror och hot sätts våra kroppar ur homeostas och vi går in i ett försvars- eller flyktläge. Då sätts kroppen i stressläge. När levande varelser hålls fast i miljöer som inte är optimala för dem, går deras kroppar in i stressläge och de mår dåligt. Det är en helt naturlig företeelse som vi ska ta fasta på och lyssna till.

Sammanfattningsvis är evolutionärt högt stående levande varelsers kroppar väldigt komplicerade system som ständigt avläser sin inre och yttre miljö för att på bästa sätt reagera för att bibehålla homesotas i hela systemet. Således behöver både kroppens inre och yttre miljö uppfattas som optimal av kroppen för att kroppen ska vara i homeostas. Till det behövs optimal kvalitet på föda, dryck och inandningsluft samt att de signaler som uppfattas av våra sinnesorgan tolkas som en lugn, trygg och harmonisk miljö.