Den senaste tiden har tusentals bönder protesterat runt om i Europa över orimliga krav från myndigheter. Byråkrati som stjäl alldeles för mycket tid för ingen miljönytta och absurda krav på slakt av betesdjur för att de släpper ut växthusgaser. Detta i samma andetag som samma myndighet godkänner utökade utsläppsrättigheter för flygplatser och andra industrier. Det skriver MaryAnn Fargo, självhushållare och småskalig livsmedelsproducent, som Du kan lyssna till på Trädgårdsmässan på Stockholmsmässan i Älvsjö 21 – 24 mars.

Sen när blev det viktigare för folk att kunna åka på solsemester än att få mat på bordet?

Många bönder tvingas hoppa av Krav (den svenska certifieringen för ekologisk produktion) p.g.a. alldeles för höga kostnader och att det går åt för mycket tid till pappersarbete och kontroller från myndigheter och certifieringsorgan. Vi här på Oasen på Åsen har medvetet valt att inte certifiera oss. Det fyller inget syfte för oss. Vi är ett så litet företag att det är enkelt för kunden att få den insyn de önskar utan att gå via ett kontrollorgan som t.ex. Krav, det skulle enbart innebära kostnader i tid och pengar för oss.

Jag har i mitt tidigare liv, när jag inte var primärproducent, varit en av dem som tyckt att ”bönder” borde göra mer. Ta mera ansvar. Nu när jag är bonde, om än en småskalig sådan, ser jag en mycket mer nyanserad bild. Att vara bonde är inte ett jobb, det är en livsstil där man finns tillgänglig för att hoppa in och arbeta vilken tid som helst på dygnet utan något som helst OB-tillägg eller uppskattning. Att vara primärproducent är ett hårt liv. Vi som driver mikrojordbruk är generellt sätt väldigt uppskattade av våra kunder, men mina grannar och kollegor runt om i Sverige och världen är inte det. De är klimatbovar och djurplågare. Trots att de producerar en av våra fyra grundläggande behov – MAT! (De andra tre är luft, vatten och skydd.

Det finns absolut många brister med det konventionella jordbruket; diverse gifter, överanvändning av antibiotika, bristande djurvälfärd och brukningsmetoder som allt annat än gynnar den biologiska mångfalden och komplexa nätverk som behövs för att långsiktigt kunna säkra vår tillgång till mat. Med de sagt så är jag fullkomligt övertygad om att det inte är bönderna som är boven. Utan byråkratin och gemene man. Mat ska vara billigt, eller rättare sagt, ”riktig mat” ska vara billigt. Chips, godis och läsk kan kosta nästan vad som helst och folk köper det ändå. Man måste ju ändå unna sig. Eller? 

Det är socialt accepterat att det är viktigare/bättre (?) att lägga pengar på kläder, hudvård, inredning, teknik med mera än mat som främjar arbetstillfällen, rimliga arbetsförhållande, gynnar hälsan och den biologiska mångfalden. Någonstans har världen inte bara blivit upp och ner, den har även blivit baklänges och samhället jobbar aktivt med att såga av grenen vi sitter på. Hur ska bönderna som vill ändra hur de producerar mat till ett mer hållbart sätt kunna göra det när deras händer är bakbundna på grund av byråkrati och kravet på att de ska arbeta ”gratis”? Det är en sak när man startar upp en väldigt småskalig matproduktion, men när det handlar om flera hundra hektar som ska läggas om så är det ett enormt arbete och kostnad, även om myndigheterna och konsumenterna skulle vara med på tåget.

Men hur gör vi då för att få en mer hållbar matproduktion som därtill gynnar vår hälsa istället för att decimera den som all snabbmat och halvfabrikat gör? Jo, att kontinuerligt ta ett steg i taget. Vi kan inte vänta på att myndigheterna gör något. Det kommer aldrig hända. Jag har jobbar på flera olika myndigheter, trust me, de är inte dem vi ska satsa alla våra kort på…

Alla människor måste dra sitt strå till stacken. Det betyder dock inte att alla helt plötsligt måste ge upp alla ”bekvämligheter” som den industriella och tekniska revolutionen gett oss. Det gäller att tänka efter före nästa gång du spenderar pengar. Man brukar säga att kunskap är makt, men tyvärr är det så att i dagens samhälle så är det pengarna som har makten, oavsett hur korkad man kan tycka att personen som håller i dem är. 

Det är ungefär här någonstans som alldeles för många åberopar att de inte har råd att köpa ekologiskt eller lokalproducerat, det är någon annan som får ta på sig de ansvaret och kostnaden. Och ja, det finns många som kämpar hårt med att hålla sig flytande, att betala räkningarna och få mat på bordet, jag har varit där om än en kortare period i mitt liv. Men de är inte majoriteten av oss i I-länderna. Sen är det väl värt att påpeka att det vi inte betalar för nu, kommer vi eller våra barn och barnbarn få betala för sen när utarmade och förorenade jordar inte längre kan producera någon mat. Vi betalar även för det här och nu med att påverka vår hälsa. Det krävs inte många hjärnceller för att förstå att riktiga råvaror, företrädesvis utan diverse kemikalier, är oändligt bättre för oss än halvfabrikat fylla med diverse tillsatser som kan vara både cancerframkallande och hormonstörande.

Att börja köpa mera mat som är producerat på ett mer hållbart sätt känns ganska självklart. Det behöver inte vara så stor skillnad alla gånger. Mjölk är en sån sak. Det skiljer sällan mer än 1 kr/litern. Även om familjen dricker 1 liter mjölk om dagen så handlar det bara om 30 kr i månaden. Det är en kopp kaffe på stan. Andra råvaror skiljer det betydligt mer, kött är en sådan sak. Då kan det bli svårare att välja hur man ska använda sina pengar, då är det mera ”uppoffringar” som behöver göras.

Men något som är oerhört viktigt att understryka är att oavsett hur många kronor man har på banken så kan man varje dag bidra till en mer hållbar matproduktion. Har du inga ören över så kan du dela, gilla och kommentera ekologiska eller lokala producenters inlägg på sociala medier. Det är helt grattis, men kan göra stor skillnad gällande kunskapsspridning och öka försäljningen för aktuella producenten. 

Det så många små saker som man kan göra som på lång sikt gör stor skillnad. Odla en del av din egen mat är en sån sak, även om det bara är en liten pallkrage. Tänk om alla med en trädgård skulle odla en del av sin mat. Förstår ni vilka mängder det skulle bli?!

En annan liten sak som gör skillnad för oss är alla som ger oss tömma äggkartonger. Vi har några personer som aldrig eller sällan handlar från oss för de har inte råd, men de bidrar med vad de kan. Det kan tyckas vara en bagatell i det stora hela, men alla bäckar små. Det är verkligen SÅ uppskattat. Om ni ska komma ihåg något från denna artikel så är det just de tre orden ”alla bäckar små”, det kommer göra större skillnad än ni tror. Om ni varje dag gör något litet för att gynna en hållbar matproduktion så kommer vi en bra bit på vägen på väldigt kort tid. 

Avslutningsvis så vill jag tipsa er om en bok som inte bara erbjuder en, av många lösningar, på problemet vi har med matproduktionen; Restoration agriculture av Mark Shepherd. Den ger mig både hopp och inspiration. Något som verkligen behövs.

MaryAnn Fargo, Oasen på Åsen