Artiklar

KATARINA MATTSSON    FOTO: ALESSIA MARZOTTO / PEXELS

Sjukvården missar ofta D-vitaminbrist och benskörhet som uppstår på grund av läkemedel som gör benen sköra. Orsaken är läkarnas bristande kunskaper om vissa läkemedels negativa inverkan på skelettet. 

Det i sin tur leder till att många bensköra inte behandlas för sin benskörhet och därför bryter sig ”i onödan” Det visar en avhandling som en doktorand i biomedicinsk vetenskap gjort vid Linnéuniversitetet.

Under den första trimestern ökar nivåerna av D-vitamin 2 gånger och senare i graviditeten kan den öka upp till 3 gånger mot normalt. Efter förlossningen minskar detta snabbt igen. Samtidigt ökar nivåerna av ett protein som binder upp D-vitamin och nettoeffekten på koncentrationen är därför neutral.

Fostret är totalt beroende av mammans D-vitaminnivåer och fostrets nivå motsvarar 50 till 80 procent av mammans. Något som understryker vikten av att kontrollera att gravida har tillräckliga nivåer i blodet.

De flesta som är bensköra vet inte om det. Men är man benskör så krävs mycket mindre våld än normalt för att man ska bryta sig. Det är inte ovanligt att benskörhet upptäcks först då, när benbrottet är ett faktum. Men ännu vanligare är att orsaken till benbrottet missas.

- Brist på D-vitamin leder till ökad risk för benskörhetsfrakturer hos personer som använder ”riskläkemedel”. Därför är det viktigt att sjukvården håller koll på patienter som riskerar att drabbas av D-vitaminbrist, säger doktoranden Ola Nordqvist till forskning.se. 

Det är sjukvårdens uppgift att hålla koll på riskerna med och biverkningarna av läkemedel som gör skelettet poröst. Men enligt Ola Nordqivsts avhandling så brister det ansvaret i Region Kalmar. Trots att riskerna varit kända i mer än 50 år, skriver han i sin avhandling. Ola Nordqvist hävdar också att man tidigare inte undersökt problemet på det här sättet.

Av 12.000 patienter som ordinerats läkemedel som riskerar benhälsan var det färre än var femtonde patient som provtogs för att kolla D-vitaminnivån.
Och enligt regionens digitala journalsystem fick  knappt var tredje patient D-vitataminpreparat för att kompensera läkemedlets biverkningar.. 

Avhandlingen visar också att D-vitaminbrist är särskilt vanlig hos personer som äter krampförebyggande medel. 

Doktorand Ola Nordqvist som intervjuat läkare tror att detta beror på att kunskapen om riskerna med de läkemedlens risker är ovanligt låg. Medan risken för D-vitaminbrist och benskörhet vid behandling med kortisonpreparat är betydligt mer välkänd.

Som alltid vid sådana här problem är frågan var i vårdkedjan ansvaret ligger, var den brister. Enligt Ola Nordqvist ligger ansvaret hos primärvården som har bristande kunskap.

- Medvetenheten där var låg, riskerna ifrågasattes och ansvaret ansågs vara sjukhusspecialisternas, inte primärvårdens, trots att recepten ibland förnyades där, säger Ola Nordqvist.

Tidigare undersökningar har också visat att när en patient kommer in akut med ett benbrott så är det långt ifrån alltid som man tar sig tid att undersöka om benbrottet beror på benskörhet. Att göra en bentäthetsmätning går fort men akutpersonalen är ofta stressad. Så där missas också möjligheter att behandla benskörhet (osteoporos).

- Det är väldigt dåligt och mycket som missas, till och med första benbrottet, trots att benskörhet är vår tredje största folksjukdom. Kunskap saknas och vården är dåligt organiserad Det är vår största utmaning, säger Mai Bergström, ordförande i Osteoporosförbundet.

När det gäller läkarnas koll på benförsvagande läkemedel säger hon:- Vi vet inte hur det ser ut i övriga landet men kan misstänka att det ser likadant ut. Samtidigt är vi väldigt glada att benskörhet uppmärksammas på det här viset också.

Under den mörka årstiden när många halkar och bryter sig så är de flestas D-vitaminhalt för låg om de inte tar tillskott. Till detta kommer att det ofta är äldre personer som bryter sig och deras förmåga att bilda D-vitamin är sämre. Därför är D-vitaminrekommendationen högre för dem än yngre personer. 

Fallrisk är något som ökar med åldern och ett lårbensbrott hos äldre personer får ofta mycket drastiska följder. Det är inte sällan början till slutet.

Varje år inträffar fler än 100.000 benskörhetsrelaterade frakturer i Sverige. 

Hälften av alla kvinnor över 50 år kommer att få en fraktur någon gång i livet. Det innebär att risken för en fragilitetsfraktur är högre än den sammantagna risken för cancer i bröst, äggstockar och livmoder. 

Bland män är risken för benskörhet större än risken för prostatacancer – var fjärde man över 50 kommer någon gång att få en fragilitetsfraktur.

Brist på D-vitamin är, som sagt, en av orsakerna till ett skört skelett därtill kommer risken att man ordinerats ett läkemedel som försvagar skelettet.

Mediciner mot epilepsi är också ett ”riskläkemedel” när det gäller benskörhet och D-vitaminbrist. Detsamma gäller vissa smärtstillande och ångestdämpande läkemedel.

Doktoranden Ola Nordqvist är även legitimerad apotekare och arbetar I Region Kalmar län med strategiska läkemedelsfrågor.

Han har med hjälp av det lokala journalsystemet gjort ett index utifrån data från 15.000 patienter. Indexet visar vilka patienter som kan behöva utredas mer och få ytterligare behandling.

- Det här verktyget skulle kunna minska risken för onödiga biverkningar och lidande genom att patienterna får en bättre mer individualiserad vård, säger Ola Nordqvist.