Näringsguiden

Mangan är ett mineral som förekommer naturligt i berggrunden och sprids via grundvattnet. Namnet kommer av grekiskans ord för »magisk«, vilket är passande eftersom kunskapen om manganets roll i kroppen fortfarande är ganska liten.
Mangan ingår bland annat i kroppens omsättning av kolhydrater och protein och är en kofaktor i bildningen av ben och brosk. Mangan behövs också för att kroppen ska kunna aktivera vissa enzymer, framför allt superoxiddismutas som har stark antioxidativ och även antiinflammatorisk effekt.

Mangan verkar absorberas både genom aktiv transport och passiv diffusion i tarmen. Hemostatiska mekanismer i mag-tarmkanalen gör att upptaget av mangan minskar vid högt intag. Mangan utsöndras huvudsakligen i gallan; mycket lite utsöndras i urinen.
Flera enzymer som aktiveras av mangan spelar viktiga roller i omsättningen av kolhydrater, aminosyror och kolesterol i kroppen. Enzymet pyruvatkarboxylas som innehåller mangan och fosfoenolpyruvatkarboxykinas (PEPCK) som aktiveras av mangan är kritiska för tillverkningen av glukos med byggstenar som inte är kolhydrater. Arginas, ett annat manganinnehållande enzym, används av levern för ureacykeln, den process som avgiftar ammoniak som bildas vid omsättningen av aminosyror.
I hjärnan finns det ett manganaktiverat enzym, glutaminsyntetas, som omvandlar aminosyran glutamat till glutamin. Glutamat är ett excitotoxisk signalämne och en förelöpare till det hämmande signalämnet gamma-aminosmörsyra (GABA).

Mangan finns främst i växtbaserade födoämnen som nötter, frön, råris och hela sädeskorn samt gröna bladgrönsaker och te, men också i dricksvattnet. Gränsvärdet för mangan är 0,05 milligram/liter för kommunalt dricksvatten i Sverige. WHOs hälsobaserade riktvärde är 0,4 mg/l.

Uttalad brist på mangan är mycket ovanligt, om det ens förekommer. Djur som fått äta en kost utan mangan har dock fått avvikande förändringar i skelett och leder samt förändringar i bukspottkörtelns vävnad och nedsatt glukostolerans.
Läkemedelsframkallad tardiv dyskinesi (fördröjd rörelsestörning) har rapporterats svara på mangantillskott, men verkar vara relaterad till genetiska faktorer. Schizofrena patienter med tardiv dyskinesi har uppvisat större sannolikhet för genetiskt låg aktivitet av det manganberoende enzymet superoxiddismutas än schizofrena patienter utan tardiv dyskinesi.

Manganhalten i röda blodkroppar anses vara ett tillförlitligt mått på mängden mangan i vävnad. Mangankontaminering från nålen som används för att ta blodprovet kan dock leda till felaktiva mätvärden. Därför finns det rekommendationer om att kassera det första provet som tas innan man gör en analys.

Mangan finns som kosttillskott i flera olika former, bland annat manganaspartat, manganglukonat, mangancitrat och mangan-aminosyrakelat. Det saknas information om huruvida någon av dessa former är bättre än andra.
Många multivitamin-mineralpreparat innehåller dagsdoser om 2–7 mg mangan. Doseringar på 10–60 mg dag har använts för att förebygga eller behandla vissa medicinska tillstånd.

För mycket mangan kan vara giftigt för kroppen och påverka nervsystemet. Vi har dock ett reglersystem i tarmen som ser till att bara så mycket mangan som behövs tas upp från mat och dryck. Det här systemet är emellertid inte fullt utvecklat hos små barn. Livsmedelsverket rekommenderar att man väljer produkter med låg manganhalt till barn, exempelvis modersmjölksersättning.
Symtom som liknar Parkinsons sjukdom har setts hos vissa personer som druckit mangankontaminerat vatten, och framför allt hos gruvarbetare och svetsare som inhalerat mangandamm under lång tid.
När det gäller kosttillskott med mangan finns det inga dokumenterade fall av allvarlig toxicitet från oralt intag hos friska människor. I publicerade studier har man inte sett några biverkningar vid orala doser på 13–20 mg/dag i upp till ett år.

Personer med kolestas (gallgångsförträngning) eller nedsatt gallflöde i levern kan riskera negativa effekter vid högt intag av mangan eftersom de har sämre förmåga att utsöndra mangan i gallan.

Antibiotika: Samtidig administrering med tetracykliner, kinoloner eller fluokinoloner (t.ex. ciprofloxacin, norfloxacin, levofloxacin och gemifloxacin) kan minska absorptionen av läkemedlet. Om du tar tillskott av mangan, bör du ta det minst en timme efter antibiotika.

Antipsykosmedel: Fenotiaziner och andra neuroleptiska läkemedel kan binda mangan, vilket eventuellt kan leda till brist.

Järn. Mangan förhindrar absorption av järn och vice versa. Vid intag av stora mängder av dessa mineraler kan det vara värt att komplettera med det andra mineralet (helst vid en annan tidpunkt på dagen).

Källor
Skriftliga
Gaby, Allan. Nutritional Medicine. Concord, New Hampshire: Fritz Perlberg Publishing, 2017.
Elektroniska
Linus Pauling Institute, Oregon State University. Micronutrient Information Center. https://lpi.oregonstate.edu/mic/minerals/manganese
Livsmedelsverket. Näringsämnen. https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/naringsamne/salt-och-mineraler1/mangan/