Jag har i en rad krönikor här på bloggen skrivit om skolmedicinens vettlösa överförskrivning av kolesterolsänkande statiner som en förment prevention mot kardiovaskulära åkommor. Min uppfattning är solklar, statiner ställer till långt större skada än de är till nytta. Därför skall man bara ta statiner i absoluta undantagsfall. Det jag har pekat på är att skolmedicinen behandlar fel problem i preventionen mot kardiovaskulära händelser, det man bör angripa istället för det livsviktiga kolesterolet i blodet är risken att utveckla inflammationer i artärerna.

Många av mina följare frågar sig givetvis vad de kan göra för att minska sin risk att utveckla ateroskleros? Min övertygelse är att höga doser C-vitamin är den bästa och billigaste preventionen mot kärlproblemen.

I en kinesisk studie publicerad i augusti 2018 hade forskarna inom ramen för Kinas General Population Nutrition Intervention Trial under 16 år följt bl.a. C-vitamin nivån i blodet hos 473 män och 475 kvinnor i åldrarna 53 till 84 år. Vid studiens slut hade mer än hälften av de man studerat dött. Hos de totalt 551 som dött dominerade typiskt nog de metabola sjukdomsorsakerna. 141 dog av cancer, 170 av stroke och 174 av hjärtåkommor. Bara 66 dog av andra orsaker.

Forskarna fann att de personer vars blodplasmakoncentration av C-vitamin låg i den övre fjärdedelen hade en klart lägre risk att dö tidigare än de med lägre C-vitaminnivåer. Risken att dö av cancer eller stroke var 28% lägre i gruppen med över 28 mikromol/liter av C-vitamin i blodplasman jämfört med gruppen som låg under 28 mikromol/liter.

Forskarnas hypotes för att förklara skillnaden är att den beror på C-vitaminets förmåga att sänka den s.k. oxidativa stressen. Om den inte hålls under kontroll kan den leda till artärinflammationer och hjärtsjuklighet för att inte nämna de cellskador som den orsakar och som kan leda till cancerutveckling.

Resultaten i den kinesiska studien bekräftar en tidigare dansk studie från 2015 där forskarna drog slutsatsen att de med högst intag av C-vitaminrikt frukt och grönt hade en 15% lägre risk att utveckla kardiovaskulära sjukdomar och en 20% lägre risk för tidigare död jämfört med dem som mycket sällan åt frukt och grönt. Samtidigt kunde forskarna konstatera att de reducerade riskerna var relaterade till just C-vitaminkoncentrationerna i blodet.

Liknande resultat finns upprepade i olika studier under senare decennier utan att det fått någon uppmärksamhet inom skolmedicinen. En studie publicerad 2001 av 19.000 personer i åldrarna 45 till 79 år visade att personerna med lägst C-vitaminnivå i blodplasman löpte en dubbel risk att dö i förtid i jämförelse med de som hade den högsta blodplasmanivåerna. Man konstaterade att dödligheten i allmänhet och på grund av kardiovaskulära åkommor minskade kontinuerligt över hela spektrat av C-vitaminnivåer. Även när man kompenserade för ålder, blodtryck, kolesterolnivå, rökning, diabetes m.m. kunde man se en 20 procentig minskning av dödsfallsrisken bara från ett dagligt intag av frukt och grönt. En annan tioårig studie publicerad 1992 visade att i en population av 11.000 amerikaner i åldrarna 25 till 74 år som tog 800 mg C-vitamin dagligen levde sex år längre än de som bara tog rekommenderade 60 mg dagligen (som är av svenska Livsmedelsverket rekommenderad nivå). Rensat från andra faktorer visade det högre C-vitaminintaget en reduktion av kardiovaskulära dödsfall med 42% för män och 25% för kvinnor.

Förklaringen till C-vitaminets effekter finner man i bl.a. ett djurförsök som visade att kronisk C-vitaminbrist bidrog till formandet av instabila plack i artärerna som sannolikt leder till livshotande kardiovaskulära händelser.

Det går att fortsätta redovisa denna typ av studier med identiska resultat sida upp och sida ner, det finns en uppsjö.

Varför bortser skolmedicinen från dessa studier?
Frågan är högst befogad. Om nu målet är en prevention mot kardiovaskulära sjukdomar och man har en effektiv och mycket billig metod, varför använder inte skolmedicinen den? Och varför är Läkemedelsverkets rekommenderade intag av C-vitamin löjligt lågt?

Svaret är tyvärr lika dystert som upprörande. Big Pharma får inga mångmiljardvinster från billig askorbinsyra som inte kan patenteras. Och eftersom en stor del av läkarkåren och det skolmedicinska etablissemanget går i läkemedelsindustrins ledband sopar man C-vitaminerna under mattan och låtsas som om de inte finns. I den mån man uppmärksammar dem så är det oftast för att försöka skrämma med att höga doser C-vitamin möjligen skulle kunna öka risken för relativt harmlösa njurstenar. Det finns nu inga säkra vetenskapliga belägg för den risken, möjligen kan de ämnen som finns utöver askorbinsyran i brustabletter medföra den risken. Under alla omständigheter är biverkan från ren C-vitamin en mild västanfläkt i jämförelse med statinernas otäcka bieffekter.

Återigen måste vi fråga oss på vems sida de läkare står som istället för kardiovaskulär prevention med stora C-vitamindoser förskriver statiner med deras batteri av dokumenterade svåra biverkningar?

Min egen C-vitamin resa
Jag har hela mitt liv alltid tagit minst 1 gram C-vitamin dagligen efter tidiga studier av vad den dubbla Nobelpristagaren Linus Pauling skrivit om vitaminet. En operationsskada 1992 orsakade att min ena njure blev utslagen och jag fick en halverad njurfunktion. Det ledde till förhöjd uratnivå i blodet och ett tilltagande problem med ytterst plågsam gikt. För några år sedan blev jag nästan invalidiserad av olika giktattacker som förmörkade mitt liv. Jag sprang hos dussintals läkare inom skolmedicinen som inte hade annan hjälp att erbjuda än kortisoninjektioner. Detta är ingen bra strategi eftersom det med tiden ger svårartade biverkningar.

Eftersom ingen läkare hjälpte mig och jag lärt mig att jag inte kan lita på skolmedicinen, började jag forska runt i litteraturen och sprang till slut på en amerikansk studie som visade att man kunde minska förekomsten av giktattacker med ca 50% med höga doser – C-vitamin. Så, jag ökade på mitt dagliga intag och giktattackerna blev färre och inte så plågsamma. Jag blev dock inte av med problemet, så mina litteraturstudier fortsatte. Jag fann då en studie som visade att terapier med höga doser C-vitamin ofta var bortkastade eftersom halveringstiden för C-vitaminet i blodet är mindre än en timme. Det innebär att tar man en hög dos, så är effekten helt borta inom bara några timmar.

Jag har i min bok om Den Metabola Pandemin skrivit mycket om C-vitamin och jag har även skrivit om att djur som hela tiden bildar eget C-vitamin (vilket människan inte kan) inte får hjärtinfarkter. Min slutsats av dessa observationer blev att jag måste tillföra C-vitaminet kontinuerligt under dygnet precis som djuren gör. Eftersom jag inte kan gå omkring med C-vitamindropp så valde jag att istället blanda 10 gram C-vitaminpulver i en flaska med en liter vatten som jag dricker av hela dygnet. Den står till och med på mitt nattduksbord, så om jag vaknar upp på natten så tar jag en klunk. Den regimen har gjort susen nu i snart två år och gikten är nästan helt botad. När jag någon enstaka gång kan få giktkänning stoppar jag inflammationen i sin linda med en liten oral dos kortison.

 Du som vill göra en insats för en vetenskapligt förankrad kostregim och för att hindra de stolligheter som nu förslås, kan göra det genom att gå med i och stödja vår förening

Lars Bern