Välkommen till en artikel i min serie, som kan hjälpa sig att ta dig närmare optimal hälsa. Idag handlar det om ett av de två största orsakerna till våra kroniska sjukdomar. Nämligen insulinresistens. Den andra stora orsaken sägs vara kronisk inflammation.

Har du hört talas om den metabola pandemin? Den sägs orsaka 40 miljoner dödsfall per år. Orsaken är metabolt syndrom, alltså att sjukdomarna som uppkommer på grund av detta, är kostrelaterade. Vi äter bokstavligen ihjäl oss. Och kriterierna på metabolt syndrom är orsakade av insulinresistens. Och det vill vi undvika eftersom det är orsaken till många av våra så kallade välfärdssjukdomar. Samhällets kostnader för det metabola syndromet uppgår till 75% av sjukvårdskostnaderna, vilket i Sverige innebär 225 miljarder/år.

Insulin är ett hormon som styr över de andra hormonerna. Typ kungen av alla hormoner. Det får kroppens celler att kommunicera och är en förutsättning för liv. Insulinet styr energibalansen, elektrolytbalansen och det vi kanske tänker på först, blodsockernivåerna.

Vårt stora intag av högprocessade kolhydrater och sockerliknande mat och dryck, har kraftigt ökat trycket på de insulinproducerande beta-cellerna i bukspottkörteln. Insulinnivåerna i blodet måste öka i takt med blodsockernivåerna för att hålla blodsockret inom hälsosamma gränser. Men våra celler är inte gjorda för att ta emot stora mängder insulin och höga sockerhalter. De organ som kan försvara sig, gör det genom att inte lika lätt släppa in sockret, genom att öka motståndet i insulinportarna. Insulinresistens uppkommer när det krävs ännu högre nivåer av insulin för att hålla blodsockret på hälsosamma nivåer. Systemet blir tröttkört. Även andra hormoner påverkas av detta och kan bli resistenta. Leverns celler är de som i första hand tar hand om insulinet från bukspottkörteln och först blir insulinresistent.

Muskel- och fettceller som utsätts för överskottsenergi i form av glukos, lagrar den energin som fett. Men det gör också levern, som då kan bilda fettlever. Precis som alkohol kan.

Hur behandlas detta problem, som bland annat är orsaken till diabets typ 2, av sjukvården? Jo, genom att sänka blodsockernivåerna med mer insulin och insulinstimulerande läkemedel. Samt behandling av andra riskfaktorer som högt blodtryck och högt kolesterol. Ibland föreslås också livsstilsförändringar i form av kalorifattig kost och mer motion.

En bättre och mer logisk metod för att sänka blodsockernivåerna, enligt Agneta Schnittgers bok ”Insulin – den felande länken”, vore att drastiskt sänka kolhydratintaget. Då minskar insulinbehovet, insulinkänsligheten ökar och insulinresistensen minskar succesivt. Glukos- och insulinbelastningen på kärl och nerver sjunker och de inflammatoriska processerna avtar. Plack och avlagringar som består av sockerproteiner minskar. Många organ tillfrisknar succesivt, även om inte alla organ kan bli sitt gamla jag igen.

Det finns enligt Schnittger bara ett sätt att orsaksbehandla insulinresistens, metabolisk fetma och dess följdsjukdomar. Det är att sänka kolhydratinnehållet i kosten tills man får effekt på det så kallade långtidsblodsockret, blodtrycket, kolesterolet och vikt, genom att låta levern tillverka det socker kroppen behöver. För det gör den. De som varit metabolt sjuka har kvar intolerans för kolhydrater, och får se kostomläggningen som livslång. Men vinsten är ett friskare liv med ett minimum av medicinering. 

Insulinresistens är mycket vanligt och går ofta hand i hand med fetma, pre-diabetes, typ 2-diabetes, PCOS, hjärt/kärlsjukdom, Alzheimer, mental ohälsa, vissa cancerformer och andra metabola sjukdomar som högt blodtryck och icke alkoholrelaterad fettlever.

En överkonsumtion av kolhydrater lagras som sagt som fett med hjälp av insulin och de hormoner och enzymer som styrs av insulinet. Höga insulinnivåer förhindrar fettförbränning. Intag av fett och kolesterol däremot, främjar fettförbränning, om insulinnivåerna inte är för höga.

Insulinresistens kan faktiskt utvecklas redan under fostertiden, om mamman är insulinresistent före och under graviditeten. Det kan göra att även fostret blir insulinresistent. Stora mödrar får stora barn.

Det andra skälet till insulinresistens kan vara ett överskott av fria fettsyror som försämrar kontrollen av glukos och minskar beta-cellsmassan på bukspottkörteln. Dessutom är vissa omättade fetter, som polyomättade omega 6 fröoljor, förknippade med insulinresistens och diabetes.

Omega 3-fettsyror har visat sig ha antiinflammatoriska effekter och kan förbättra insulinsresistens. Hos råttor kan insulinsresistens lindras med fiskolja tack vare omega 3-fetternas antiinflammatoriska effekter. Råttor som fått fiskolja har också mindre bukfetma och insulinsresistens jämfört med de som fått flott eller majsolja.

En diet som är rik på omega 6 kan således främja förhöjda insulinnivåer och potentiell insulinsresistens.En meta-analys från 2020 av 26 randomiserade kontrollerade studier visade att omega 3 kan förbättra insulinkänslighet och lipidmetabolism (bearbetning av blodfetter) hos personer som redan har typ 2-diabetes. De antiinflammatoriska egenskaperna hos omega 3-fettsyror, särskilt DHA och EPA, kan ha en positiv effekt på vissa aspekter av glukosintolerans och insulinsresistens. Hos personer med typ 2-diabetes förbättrar både tillskott av curcumin och omega 3 insulinkänslighet och sänker triglyceridnivåerna.

Genom att ge omega 3, vitamin E och ALA (omega 3 från växtriket)) till personer med typ 2-diabetes minskas deras A1c (långtidsblodsocker) signifikant. Hos möss kan omega 3 även hämma inflammation och insulinsresistens i fettvävnaden. Hos överviktiga medelåldersmän är en högre mängd omega 3 associerad med bättre insulinkänslighet och bättre metabolt hälsa. Tillskott av omega 3 kan också bidra till att lindra insulinresistens under graviditeten.

Att få i sig mer omega 3 är en av de mest forskade metoderna för att förbättra utfallen vid hjärt- och kärlsjukdomar. Hjärt- och kärlsjukdom är en av de viktigaste orsakerna till dödlighet vid diabetes. Målet med att förbättra balansen av omega 6 och 3, är också att undvika dålig glukoskontroll och diabetesrelaterade sjukdomar som leder till hjärt- och kärlsjukdom. Läs mer om omega-balansen här.

Det vanligaste symtomet hos de flesta, innan pre-diabetes eller fullt utvecklad typ 2-diabetes, är ökad bukfetma. Detta kan du enkelt testa enligt instruktioner på sidan midja/höft-index.

Den vanligaste teorin kring hur insulinresistens förvärras är att vi har en gräns för hur mycket fett som kan lagras i våra fettceller. När denna gräns har nåtts börjar vår kropp att lagra fett på mindre lämpliga ställen, speciellt runt organen i buken, som till exempel lever och bukspottkörtel, och i bukhålan. Detta kallas visceralt fett och när det ökar är det ett säkert tecken på insulinresistens. Det är ett lurigt fett som ökar risken för sjukdom.

De flesta mår bra i ett tidigt stadie av insulinresistens. Insulinet kan vara högt, trots att blodsockernivåerna är normala. Det är inte förrän blodsockret till slut börjar stiga, när insulinmaskineriet är slutkört, som andra symtom på högt blodsocker och typ 2-diabetes börjar visa sig. Det kan vara behov att kissa ofta, ökad törst, trötthet och ökad hunger.

När någon får diagnosen typ 2-diabetes har de troligen haft insulinresistens under flera år, kanske till och med i ett årtionde.

Tyvärr ställs diagnosen sällan. Det beror inte på att det inte är ett vanligt, utan på läkare som i allmänhet inte beställer de tester som behövs för att kunna ställa diagnosen.

Här på sidan kan du antingen kolla via Midja/höft-index eller med hjälp av Insulinresistens-index, också kallat TyG-index. Det baseras på dina nivåer av triglycerider och fasteglukos. Dessa får du först ta på vårdcentral eller köpa via något företag som medisera.se eller werlabs.se.

Dessa människor har det som vanligtvis kallas ”bra ämnesomsättning.” Många av oss kan komma undan med att äta ”som vanligt” utan att gå upp i vikt eller tappa kontrollen över aptiten. Generellt sett, om du är fysiskt och mentalt frisk, mår du bra och din kroppsvikt är naturligt normal och stabil, så faller du antagligen in i denna kategori. Då kan du antagligen äta naturliga kolhydrater som frukt och grönsaker relativt säkert, precis som våra friska förfäder gjorde, utan att oroa dig för hur många gram kolhydrat du äter per dag.

Men du kan fortfarande lätt bli insulinresistent om du äter mer raffinerade kolhydrater, särskilt när du blir äldre. Kolhydratmetabolismen tenderar att försämras med åldern. För att skydda dig mot insulinresistens bör du hålla dig till riktig mat och förhoppningsvis tappar du inte din förmåga att bearbeta kolhydrater senare i livet.

Går du lätt upp i vikt? Då är du inte ensam. Om du har insulinresistens är din kolhydratmetabolism allvarligt skadad. Här på insulinresistens.se kan du uppskatta om du har insulinresistens. För de av oss som är insulinresistenta är den sorgliga sanningen att vi nog bör begränsa ALLA typer av kolhydrater, inklusive frukt, stärkelserika grönsaker (under jord), korn och bönor, inte bara tillsatt socker och raffinerade kolhydrater. Den lyckliga sanningen är att eftersom kolhydrater ligger till grund för de flesta av våra problem, har vi makten att förändra vår framtid genom att helt enkelt ändra vår kost.

Källor 

Agneta Schnittger ”Insulin – den felande länken”

Georgia Ede ”How to Diagnose, Prevent and Treat Insulin Resistance”

Läs mer om insulinresistens på www.insulinresistens.se