Detta är den tredje artikeln i serien Hälsa av Andrea Kontros
Allt liv i naturen har utvecklats under årmiljoner i omgivningar som för den aktuella tidsperioden präglade jorden. För ungefär 4 miljarder år sedan utvecklades det encelliga varelser som livnärde sig på oorganisk och successivt mer på organisk föda. Från de encelliga varelserna utvecklades sedan växter, svampar och djur.
Syrehalten i atmosfären ökade till dagens nivå på cirka 21 procent för ungefär 350 miljoner år sedan då växterna hade brett ut sig på jorden. Detta gav grund för utvecklingen av djur som använder syret och glukosen tillverkat av växterna för att utvinna energi till sina livsprocesser. I denna process, som kallas cellandningen, avges koldioxid och vatten. Således växelverkar växter och djur med varandra och är beroende av varandras existens.
Under jordens utvecklingshistoria blev jorden översållad av levande varelser som var och en försökte anpassa sig till de rådande levnadsförhållandena. Individer som hade fördelaktiga egenskaper för att klara sig på den aktuella platsen överlevde. På så sätt uppstod fler och fler livsformer och olika arter utvecklades.
Den fantastiska variationsrikedom som kännetecknar allt levande är en del av naturliga varelsers anpassningsförmåga till den miljö de lever i. Arter inom både växt- och djurriket är förbluffande olikt skapta, allt detta för att på bästa sätt säkra sina levnadsvillkor och överleva.
Vi kan se den naturliga variationen överallt runtom oss. Allt i naturen präglas av både stora och små olikheter. Även individer inom samma art är något olika skapta.
Vissa återkommande mönster dyker upp i naturen gällande hur naturens mönster är arrangerade och dessa följer Fibonaccis talföljd. Denna talföljd är uppkallad efter italienaren Leonardi Pisano Fibonacci som levde på 1200-talet.
Detta är en talföljd där det nya talet kan räknas ut genom att addera de två föregående talen. De första talen i talföljden är 0, 1, 1, 2, 3, 5, 8 osv. Exempel där Fibonaccis talföljd dyker upp i naturen är de spiralformade mönstren i kottar, solrosor och snäckor.
Ju högre upp i den evolutionära utvecklingen en art befinner sig, desto mer varierade är dess individer. Djuren, och framför allt de högre stående däggdjuren dit vi människor också tillhör, har även utvecklat ett medvetande. Vi är medvetna om vår omgivning och reagerar i samklang med de stimuli som vi uppfattar. Mer om detta i ett senare blogginlägg.
Därför är vi människor så oerhört olika, inte bara utseendemässigt utan även i avseende på våra tankar, känslor och mentalitet. Det är viktigt att vara medveten om detta i samhället för att på bästa sätt kunna tillgodose människors både fysiska och mentala behov så att alla kan må så bra som möjligt. För just att må bra är grunden till ett friskt och lyckligt liv.
