Samhället klarar inte av att ta ansvar för folkhälsan

Sedan förra sekelskiftet har vår värld drabbats av en snabbt växande metabol sjuklighet som idag orsakar 40 miljoner förtida dödsfall årligen och som redan påverkat halva jordens befolkning. Dessa sjukdomar är i huvudsak karies, fetma, insulinresistens, diabetes-2, hjärtkärlsjuklighet, cancer, demens och en rad autoimmuna sjukdomar. Om allt vore normalt borde detta fått alla larmklockor att ringa, men det har de inte gjort.

Eftersom vi blivit kvitt en rad dödliga infektionssjukdomar som tidigare plågade mänskligheten, har den kroniska metabola sjukligheten delvis gått under radarn. Det förra har lett till en stigande medellivslängd, vilket har invaggat oss i lugn och ro. De åtgärder mot den metabola sjukligheten som vi för länge sedan borde ha vidtagit, har inte kommit till stånd.

Det är inte så att vi inte sett den ökande kroniska sjukligheten, men skolmedicinen har inte varit förmögen att göra något åt den. Man har bara varit ensidigt fokuserad på att lindra symptomen på sjukdomarna när de väl manifesterats och man har inte sett hur de hänger samman. Väldigt lite har gjorts för att studera deras grundläggande orsaker för att därmed kunna sätta in preventiva åtgärder. Jag har tidigare skrivit om olika aspekter på detta. Resultatet av vår bristande förmåga att bryta den stadigt stigande kroniska sjukligheten, är att samhällenas sjukvård börjar gå på knäna och att stegringen av medellivslängden börjar brytas.

En viktig orsak till att den kroniska sjukligheten kunnat växa till sig i den takt den gör, är också att forskningen inom medicinen och nutritionen fastnat i en rad helt felaktiga förklaringsmodeller rörande orsakerna bakom de kroniska sjukdomarna. På detta sätt har vi byggt fast oss i en livsmedelsförsörjning och skolmedicin som istället för att lösa problemen, har cementerat de underliggande orsakerna, vilket gör saken än värre. Detta för med sig att de som idag försöker rätta till felstegen direkt hamnar i konflikt med oerhört starka ekonomiska intressen inom såväl livsmedelsindustrin som läkemedelsindustrin.

Efter att cancersjukligheten börjat öka på 50-talet satsades det på cancerforskning och år 1971 startade USA:s president Richard Nixon det han kallade kriget mot cancern (USA vill ju alltid lösa problem med att föra krig). Sedan dess har det uppskattningsvis spenderats över 5.000 miljarder kronor på cancerforskning runt om i världen. Trots dessa enorma forskningsinsatser under 50 år kan vi se att det avled 68 341 personer i cancer 2018 i Sverige, en ökning med 240% efter att kriget mot cancern inleddes. Ett allt annat än imponerade resultat.

Cancerforskningens misslyckande förklaras i huvudsak av att en felaktig hypotes om cancerns orsaker fått fäste, den s.k. Somatiska Mutations Teorin (SMT). Den bygger på det felaktiga antagandet att cancer är en genetiskt orsakad sjukdom. Redan på 30-talet visade Nobelpristagaren Otto Warburg att det inte var så, utan att cancer var en sjukdom orsakad av rubbad ämnesomsättning på cellnivå. Modern forskning har bekräftat Warburgs uppfattning, men skolmedicinen klamrar sig trots det fortfarande fast vid SMT-hypotesen, varför huvudfåran inom cancerforskningen kört fast. Jag har tidigare berört hur Sveriges främsta finansiär av cancerforskning förnekar det metabola sambandet. Bl.a. förnekar man det starka sambandet mellan högt blodsocker och cancer. Detta har jag handgripligen själv upplevt hos ett av mina syskon.

På ett liknande sätt förhåller det sig när det gäller hjärtkärlsjukligheten. Där har forskarna snöat in på en falsk hypotes om att grundorsaken åderförfettning orsakas av det livsviktiga LDL-kolesterolet i blodet. Halten av detta kolesterol ökar när vi äter mättade animaliska fetter, därför menar skolmedicinen att sådan kost till varje pris skall undvikas. Efter att en amerikansk kongressutredning på forskares inrådan 1977 kom med kostråd som gick ut på att kraftigt minska på animaliskt fett i kosten, har fetma och hjärtkärlsjuklighet börjat skena i först USA och sedan resten av världen, tvärs emot vad man förväntat. Ändå sitter skolmedicinen fortfarande fast i den felaktiga hypotesen.

Redan 1959 publicerades en studie som visade att kolesterolhypotesen var felaktig och att åderförfettningen främst orsakades av triglycerider i blodet. De senare ökar vid intag av socker och andra lättförbrända kolhydrater och inte av mättat animaliskt fett. Trots detta fortsätter skolmedicinen att köra med sin kolesterolhypotes och man har satt in kolesterolsänkande statiner med omfattande svåra biverkningar på nästan en miljon personer bara i lilla Sverige. Detta sker trots att det under senare år regnat ner studier som visar att ett högt LDL-kolesterol medför ett friskare och längre liv, speciellt hos äldre människor.

Orsaken bakom kärlsjukligheten är inflammationer i blodkärlen som skolmedicinare nyligen felaktigt påstår är orsakad av små partiklar av LDL-kolesterol. Detta trots att det finns rader av studier som visar att inflammationerna orsakas av bl.a. vegetabiliska processade oljor, socker, miljögifter, livsmedelstillsatser och C-vitaminbrist. Kroppen använder det livsnödvändiga kolesterolet för att reparera de inflammerade blodkärlen, varvid det uppkommer plack i kärlen som kan leda till stopp. Sådana plack bildas i stort sett oberoende av halten av kolesterolet. Tar man bort allt kolesterol så dör patienten.

På det här sättet förhåller det sig på område efter område inom såväl skolmedicinen som nutritionen, man bygger sin verksamhet mot den metabola sjukligheten på fullständigt tokiga hypoteser. Trots en förkrossande mängd moderna studier som visar detta ändras varken skolmedicinens eller nutritionens inriktning. Fråga er varför?

Orsaken är enkel att förstå, de tokiga medicinska hypoteserna har gett upphov till en inriktning av de snabbt växande läkemedels- och livsmedelsindustrierna som omsätter tusentals miljarder. T.ex. SMT- och LDL-hypoteserna är industrins guldkalvar. På det sättet har det byggts upp enorma ekonomiska intressen av att se till att de felaktiga hypoteserna inte omprövas. Man pumpar systematiskt ut artiklar som fortsätter försvara guldkalvarna i propagandamedierna, medier som i sin tur kontrolleras av närstående intressen.

Industrin har även sett till att skaffa sig kontroll, först över innehållet i medicinutbildningen och sedan utbildningen av nutritionister. De medicinska forskarnas karriärer formas till helt övervägande del av läkemedelsindustrin. På liknande sätt har livsmedelsindustrin totalkoll på utbildningen av nutritionister. När samhället försöker bygga upp myndigheter för att arbeta med folkhälsan rekryteras personalen ur denna krets. Deras möjliga karriärvägar finns inom industrin, varför dessa myndigheters personal med få undantag lojaliserar sig mer med industrin än med allmänheten.

Eftersom dagens yrkespolitiker i stort sett saknar all relevant utbildning är de helt oförmögna att se igenom denna korrumperande relation mellan personalen inom hälsosektorn och industrin. Detta är orsaken till att dagens politiker och därmed samhället i praktiken måst ge upp kampen för folkhälsan. Detta är bakgrunden till att vi startat Riksföreningen för Metabol Hälsa som ett forum för människor att hjälpa varandra att sköta sin egen hälsa.

Lars Bern

Om ni vill stödja mitt arbete ekonomiskt, har ni möjlighet att göra det genom att antingen bli stödjande medlem i RMH eller att donera till föreningen. Alla medel som flyter in går oavkortat till vår ideella verksamhet. De enda betalningar som går till engagerade personer är en liten blygsam lön till den kvinna som sköter medlemsregistret och till betalning av reseutlägg och andra direkta omkostnader i arbetet mot kvitto. Styrelsen jobbar helt ideellt.

Föreningen kan ta emot bidrag på följande konton:

Bankgiro:     195-1607

Swish:           123 270 0441