Efter snart femtio års engagemang och arbete med miljöfrågor, blir jag för var dag allt mer övertygad om det starka sambandet mellan ett hälsosamt liv för djur och människor och en omgivande natur med en stor artrikedom. Häromdagen stärktes denna övertygelse när SVT:s Kunskapskanalen visade en film om forskning rörande djurens förmåga att hantera sina hälsoproblem med hjälp av växtmaterial i sin omgivande miljö. För att djuren skall kunna överleva och vara friska, visar det sig vara viktigt att de i den vilda naturen kan hitta växtmaterial, med vilket de kan bota och hantera olika saker som hotar deras hälsa. Forskarna som studerat schimpanser och betesdjur hade funnit att djuren lär sig vilka växter de skall välja ut, för att få i sig de näringsämnen som de behöver i olika situationer och mot olika krämpor.
Jag ser en tydlig linje mellan djurens förmåga att hitta växtmaterial som befrämjar deras hälsa och naturfolkens tusenåriga traditioner för att hantera och bota sjukdomar och hålla sig friska. Traditionell kinesisk medicin har givetvis även detta ursprung.
På trettiotalet noterade forskaren Weston Price det faktum att vissa naturfolk visade tecken på att vara immuna mot ett antal av de sjukdomar som plågar människorna i det moderna samhället. Han beslutade sig för att studera ett dussintal isolerade helt olika folkgrupper som levde på det deras omgivande natur erbjöd och som var uppseendeväckande friska och välutvecklade trots sitt hårda liv. Han fann att dessa folk inte var speciella på något sätt, så fort de lämnade sin isolering i den egna folkgruppen och miljön och började leva i vårt moderna samhälle, utvecklade de alla de hos oss vanliga hälsoproblemen. Det var uppenbart att deras hälsa var betingad av livet i och av en vild artrik och opåverkad natur.
Weston Price´s upptäckter finns redovisade i hans bok Nutrition and Physical Degeneration. Den boken som borde vara viktig obligatorisk kurslitteratur inom såväl läkarutbildning som utbildning av nutritionister, är i stort sätt helt negligerad av den moderna skolsjukvården och nutritionen.
Det moderna jordbruket
Det moderna industrijordbrukets totala fokusering på produktivitet räknat i ett fåtal basala näringsämnen som kolhydrater, fett och aminosyror har lett fram till ett jordbruk dominerat av hårt drivna monokulturer. Vi bekämpar det vi kallar ogräs med gifter så att dessa ogräs inte skall konkurera med den gröda som odlas. Många av dessa klassiska ogräs är egentligen medicinalväxter som flertalet innehåller en lång rad ämnen som har hälsoeffekter för både människor och djur. Låt mig bara nämna maskros, nässlor, röllika m.fl. ogräs som vi bekämpar frenetiskt med giftiga kemikalier. Vi borde givetvis i större utsträckning utnyttja dessa växter i vår matlagning när vi t.ex. gör soppor eller grönt the för att få i oss deras breda spektrum av näringsämnen.
Den moderna köttproduktionen är baserad även den på maximering av produktiviteten. Det innebär att större delen av köttdjuren står inne i stallar året runt och matas där i bästa fall med ett något sånär artrikt ensilage, men även i stor utsträckning med artfattiga kraftfoder som inte är djurens naturliga föda. Detta ökar risken för sjukdomar bland djuren som man ofta tvingas hålla under kontroll med antibiotika.
Den lilla del av köttdjuren som går på bete i gräs-, ängs- och skogsmark får i sig ett långt bredare spektrum av naturliga näringsämnen som håller dem friskare även om de inte växer lika fort. Dessa djur kan även välja vilka grödor de föredrar på betet beroende på hur de mår och vilka behov de känner. Att de gör det framgick av den forskning som presenterades i TV-programmet. Inte så konstigt att kött från vilt och naturligt gräsbetande kreatur har en långt bredare och för oss människor nyttigare näringssammansättning. Pågående kampanjer för minskat inslag av kött i kosten hotar att öka de monokulturella spannmålsodlingarnas dominans i livsmedelsförsörjningen, vilket i sin tur försämrar såväl hållbarhet som hälsa. Vi borde snarast satsa på en övergång till mer gräsbetande köttdjur som därtill kan hämta sin näring från marker som inte passar för spannmålsodling.
Globalisternas starka strävan efter marknadsdominans leder till en farlig eskalering av utarmningen av jordbrukets artrikedom. Genom olika handelsavtal och lagar som t.o.m. begränsar odlarnas rätt att själva välja utsäden smalnar man av det spektrum av växtmaterial som går in i livsmedelsproduktionen. För att få kontroll över och kunna monopolisera spannmålsmarknaden driver de globala livsmedelsföretagen hårt införandet av genmodifierade grödor (GMO) som kan patenteras så att bönderna blir bakbundna. Detta leder till att vi får in växtmaterial i våra livsmedel som helt fjärmar oss från den naturliga artrikedomen som en gång höll våra förfäder friska. Vi får in artificiella arter som djur och människor inte levat med tidigare och vars effekt på vår och djurens hälsa står skriven i stjärnorna.
Dagens skrämmande utveckling där vi ersätter de mest artrika delarna av vår jord – regnskogarna med landskapsstora monokulturella spannmålsodlingar som är beroende av massiva insatser av kemikalier och gifter, är definitivt en mycket farlig utveckling. På något sätt hugger vi av den gren som människors och djurs hälsa hänger på. Detta är utan tvekan det kanske allvarligaste miljöproblemet på några decenniers sikt, långt allvarligare än ett inbillat klimathot från utsläpp av koldioxid som är växtlighetens viktigaste näringsämne.
Läkemedelsindustrin och artmångfalden
Den av globala storföretag likaledes dominerande läkemedelsindustrin styrs av samma behov av att kunna dominera marknaden med patenterade preparat. Detta omöjliggör att kunna leta upp naturliga ämnen som finns i en artrik natur och erbjuda dem till sjuka människor och djur. Istället måste man kemiskt förändra de medicinsk verksamma ämnen man hittar, för att det skall gå att ta patent på dem. Samtidigt blir ämnena främmande för vår metabolism och orsakar därför oönskade biverkningar som på senare år vuxit till den tredje vanligaste dödsorsaken i västvärlden.
Vad vi behöver är en forskning som systematiskt studerar den medicinska effekten av långt fler växtarter än de vi idag känner till. Vi har ännu bara snuddat vid denna enorma rikedom som slumrar i våra skogar och vildmarker. Forskningen om de större vilda djurens förhållande till den artrika växtligheten kan givetvis vara till mycket stor hjälp för att hitta de värdefullaste arterna. För att vi skall komma därhän krävs att den globala läkemedelsindustris dominans över skolmedicinen bryts och resurser för en fri oberoende forskning mobiliseras.
Jag har tillsammans med några vänner tagit initiativ till bildandet av Riksföreningen för Metabol Hälsa u.b. vars syfte bl.a. är att stärka patientens kunskaper och medvetenhet om vilka krav man skall kunna ställa på vårdgivarna. Vi skall även sprida information om alternativ till pillerbehandling av metabola sjukdomar. Om du vill bli medlem kan du mejla mig ditt namn på larsbern@live.se.
